Det är en senare fråga...

2007-04-13T03:06:00.000-07:00

Jag har en ny blogg. Tjo!

http://gamleprosten.wordpress.com/

2007-04-06T15:26:00.000-07:00

Herrgårdsmiddag med choklad i

Blev bjudna på fin 4-rätters middag på Herrgård av mor och far för ganska så många penningar. Mor och far, mormor och morfar, syster med sällskap och så min egen Hannifer skulle ta oss ut till Ramnäs för en trevlig påskmiddag. Det visade sig bli en mycket intressant upplevelse. För det första fick inte alla plat si bilen så syster med partner skjutsade ut oss. Vi tog mer eller mindre med flit den lite längre vägen (eller vi i baksätet hade inget att säga till om) vilket resulterade att lagom i Skultuna så insåg vi att vi antagligen skulle komma försent, något som resulterade att färden (14 km) som återstod spenderades i 150km/h (jag lovar, vi kollade på mätaren) längs en brokig skogsväg med skarpa svängar. Man var livrädd att bilen skulle fara av vägen, varenda gupp kändes i magen och jag blev till och med något åksjuk. En riktig skräckfärd.

Väl framme visade sig den gamla Herrgården vara ett vackert exemplar av gammal bruk-patron-säte med 4 våningar, 36 rum och flera fristående flyglar. Restaurangen var i den gamla matsalen, med kaffe i förmaket. Personalen var välmötande och vi tog plats längs det gamla dukade bordet, fick menyn uppläst och alla kände sig mer eller mindre behandlade som kungar med tanke på hur förstklassigt allt var. Kocken tittade till och med ut genom en liten lönndörr för att fråga hur det smakade. Restuarangen hade bara 4 bord på den våningen och middagen varade mellan 18 och 21. Vad stod då till bords:

Förrätt: leverpaté med bjönbärssylt och tryffel med ett friskt vitt vin från Frankrike.
Mellanrätt: Passionssorbet med grillad äppleskiva.
Varmrätt: Vällagat lamm med lime-rotmos och ett starkt, rökigt rött vin.
Efterrätt: Hasselnötsglass med colasås och körsbärspaj med ett ypperligt dessertvin.

Alla var glada, mor och far i högform, alla vet ju hur min far blir efter bara något glas vin och att han dessutom förnekar det. Jag tror inte vi haft så kul runt en släktträff på länge.

En topp fem är på sin plats:

1. Att alla kunde ha det trevligt tillsammans och känna någon slags samhörighet. Det var särskilt kul eftersom det inte brukar vara så i min släkt. Jag kunde riktigt mysa mig genom middagen och sedan det goda samtalen om fönsterbrädor eller inte i gamla fönster i förmaket med kaffe (där mor och far såklart hade olika åsikter).

2. Dessertvinet. En underbar smaksensation som genast ska inhandlas på Systemet.

3. Att man mycket väl kände sig som den gamle brukspatron när man satt i den exklusiva salen och blev uppassad. Ingen annan verkade bekväm förrän efter någon timme, men jag trivdes som fisken i vattnet. Så skulle man leva och äta.

4. Att jag och pappa har så otroligt lika beteenden när vi är berusade, eller påverkade. Vi har samma blickar, samma hemliga flin och samma kroppsspråk. Sen var det ju kul när min far som vanligen inte bjuder på sig själv mer än nödvändigt stod för lejonparten av underhållningen kring bordet.

5. I källaren hade de en bar inredd som en slags gästgivaregård från medeltiden med valv av sten, bänkar i massivt trä och djurhudar att sitta på... hela stämningen där nere var magisk.

---

Säsongsavslutning av "Så ska det låta" med eminenta bröderna Ekorg samt Dea Norberg och Charlotte Nilsson (någon mer än jag som inte accepterar att hon gift sig?). Det var inte brödernas vackra samstämmiga sång, deras uppenbara känslor för varandra eller ens Peter Settmans otroligt bitska kommentarer som gjorde programmet till en höjdare, utan valet av den gamla Ernst Rolf låten "de é ju grabben med choklad i" som fick både mig och Hanna att dels se om sekvensen minst tio gånger, vikta av skratt. Låt mig förklara situationen:

Dels var det det att Peter Settman skrattade fram den förvrängda titeln, "det är ju den schweizernötsfyllda killen" (bara den titeln, hahahahaha), dels att Putte snabbt tryckte ned tangenten på pianot och liksom lite hemligt men ändå upprymt viskade fram "det är ju grabben med choklad i..." till sina lagkamrater, som om han inte kunde tro sina öron, dels det smått obeskrivliga leendet han gav när han insåg det ironiska i situationen... och så herr Settmans slutord där han betonade titeln. Makalöst. Kvällens roligaste.

2007-03-26T16:12:00.000-07:00

Hemligheten bakom de starka känslorna inom Final Fantasy serien...

...är inte för mig som man kanske först kunde tro de tragiska berättelserna om världen, personerna som befolkar historierna (både onda pch goda). Inte heller den allt för ofta förekommande vemodiga kärlekshistorien mellan de båda huvudkaraktärerna utan snarare något som de flesta ser förbi, nämligen vemodet i den bortglömda karaktären.

Det är oftast en flicka, något utanför huvudhistorien men mycket närvarande. Hon har näst intill alltid tragiska omständigheter och allt för ofta går det henne ganska dåligt. Till skillnad för huvudpersonerna som i sin misär ändå finner varandra på slutet så blir den här karaktären lämnad till sitt öde, den som ensam bär ensamhetens och sorgens tyngd efter att eftertexterna rullat förbi. Detta är så gott som alltid min favoritkaraktär.

FF7. Ursprunget till denna karaktärs moder, Aeris, som ensam och övergiven bor i en kyrka långt ner i slummen under staden Midgars industriella ok. I omvärldens mörker och sakta förtvinande står hon ensam för ljus och kärlek. Karaktären träffar en i hjärtat direkt, hennes personlighet och sätt ät så främmande från allt annat att man vet direkt att det kommer gå henne illa. Likväl är det hon som genom att offra sitt liv räddar alla och ger de andra karaktärerna vad de behöver för att besegra Sephiroth och kullkasta hans planer. Scenen, som var mycket oväntad, där Aeris ensam beger sig till the city of the ancients för att frambesvärja den ultimata magin i djupt meditation har gett flertalet spelare en gråtattack och chock då hon brutlat mördas. Scenen med hennes begravning i vattnet och den enorma musiken ger en fortfarande gåshud och får ögonen att tåras. Spelhistoriens sorgligaste ögonblick.

FF8. Historien om kärleken och den hopplösa kampen för frihet mellan Rinoa och Squall är visserligen otroligt vacker och vemodig, för att inte tala om känslomässig, men det är Quistis som fångar mig. I en värld av modernt slag där alla har en plats är hon borttappad i sig själv och trots att hon gör sitt bästa i allt så faller hon snabbt bort, utan någon att vända sig till och utan någon egentlig vän. fångad mitt mellan eleverna och lärarna på akademin tillhör hon inte någon och hennes känslor och drömmar krossas en efter en under spelets gång. En karaktär som ensam bär sorgen av misslyckande när allt löser sig för alla andra.

FF9. Många anser Vivi vara den vemodiga karaktären i spelet och det har de iofs rätt i. Den filosofiska frågan om en hel ras tillkommande och utrotande av egoistiska skäl berör verkligen men det är Beatrix som berör mig. Med ett gott hjärta och spirande känslor för riddaren Steiner (scenen med kärleksbrevet är den bästa i hela spelet) är hon fast i tjänstgöring hos mörkret. Sliten mellan plikt och känsla driver hon igenom spelet som en av de hårdaste på den mörka sidan tills hon ger efter för sina känslor och spelar en betydande roll för huvudpersonerna på slutet.

FFX - FF11 - FFx-2. Har egentligen ingen sådan här karaktär... jag gillar den hårde Auron i tian och samtliga karaktärer i x-2...

FF12. Penelo är flickan som är föräldralös, hennes "bror" Vaan som också är föräldralös (de är uppfödda under samma tak) är hjälten som för handlingen framåt genom sina försök att bli något mer än att stanna på samhällets botten. Penelo driver med, ständigt i bakgrunden och ständigt utan att få något gensvar för de saker hon egentligen gör. Det är lite som ett drama i sig och man kan nog inte förstå karaktärens storhet utan att spela spelet. Penelo går rakt in i hjärtat på en som ingen annan gjort sedan Aeris. Det är stort.

2007-03-25T14:18:00.000-07:00

Serier som förhindrar "insane in the mainframe"....

1. Battlestar Galactica. Serien om människans desperata kamp för överlevnad i ett AU som är otäckt likt vårat i sina mörkaste stunder, en serie om mänsklighetens utrotande och om oförmågan att komma till försoning med sitt förflutna. En Sci-fi serie som griper tag i frågor som annars inte är förknippade med serier av detta slag, existensen i sig, orsaker av val vi gör och det personliga ansvaret inför en situation. Ett måste. Säsong 1 och 2 släppte, säsong 3 går på TV nu och nästa år kommer säsong 4.
Favoritkaraktär: Adama Sr, Col Tigh, Dr Baltar, No.6.

2. Dr. Quinn. Vilda Västern serien som har allt ett utmärkt drama har, förlagt till en tid, plats och rum som fascinerar mig. Vad som är ännu bättre är de starka karaktärerna, till och med den menlösa Pastorn lämnar ingen oberörd. 6 säsonger.
Favoritkaraktär: Alla, utom Sully när han blir präktig.

3. Babylon 5. Ytterligare en Sci-fi, med liknande frågor som BSG, men utan allvaret och det mörka. B5 är en klassisk Sci-fi med alla ingredienser för dem som gillar rymdaction. 5 säsonger.
Favoritkaraktär: Cmdr Ivanova, Talia Winters, "The Shades".

4. Star Trek. TOS, DS9 och kanske något enstaka avsnitt ur de andra. Klassikern man aldrig tröttnar på. TOS 3 säsonger och DS9 7 säsonger.
Favoritkaraktär: Spock, Kirk, McCoy, Chapel... ingen speciell i DS9.

5. Gilmore Girls. Drama på hög nivå. En av de bästa serierna där det inte händer något actionfyllt alls men som fyller en med spänning och glädje. En serie där huvudpersonen är den klart minst intressantaste. 6 säsonger, 7 och kanske 8 på väg.
Favoritkaraktär: Paris Geller.

6. Road to Avonlea. Den kanske bästa serien någonsin i kategorin drama. Yowza. Kan inte beskrivas, måste ses! 5 säsonger, kanske 6?, ringrostigt minne :(
Favoritkaraktär: Sara och Felicity.

2007-03-12T06:14:00.000-07:00

Melodifestival FINAL....

...som lämnade en besk, eller snarare ljum och menlös känsla efter sig. Det var varken spännande eller för den delen givande. Men jag kan pränta ner de bästa minnena från vårens schlgerspektakel.

1. Den stor bristen på bra bidrag... det gäller både generellt och när det kommer till att hålla internationellt. Det var mest skit faktiskt. Man blir sporrad att skriva ett eget bidrag men samtidigt blir man ganska skrämd, av tusentals bidrag var detta de 32 bästa? Snälla nån, vad är det för klåpare som vi har i det här landet.
Följande kommer undan med hederna i behåll: Sarah Down-Finer, Caroline af Ugglas och Måns Zelmerlöv (hur stavas det eg?).
Följande kommer undan med hedern, om än inte internationellt: Anna Book, The Ark, Sonja.
That's it... 6 av 32. Sen gillade jag iofs Missmatch, Nanne och The Attic, men inte för att det var särskilt bra låtar utan för att de påminde om andra, bra låtar.

2. Christian Luuk är tillsammans med Lena PH de hittills bästa programledarna.

3. När Sonja Aldén vinner över Magnus Uggla i andra chansen och vi alla skriker rakt ut, spontant... lycka i liten förpackning.

4. Att de flesta bidrag lät ganska skräpiga jämfört med på skivan. Den största skillnaden var i "Addis Black Widdow" där flickan i fråga lät som, ja jag vet inte vad, på scen och helt utmärkt på skiva.

5. Att man kunde ha kul ihop, eftersom folk alltid träffades på lördagskvällarna för att umgås, titta på sjuka saker på youtube och på gamla schlagerdvd:s. Det är underhållning det.

2007-03-12T06:05:00.000-07:00

Svar på utmaningen 6 underliga saker om mig själv

1. Egentligen skulle jag vilja bli präst, något som försvåras av att jag inte är kristen. Det innebär också att mina egentliga ämnen på högskolenivå är teologi och filosofi, men jag är både för lat och för bekväm för att göra något av saken.

2. Jag har en barnslig förtjusning i anime-op:s. Kan sitta en hel dag och titta och lyssna. Mitt kunskapsförråd av anime op/end är dessutom stort nog, eller var iaf, då det begav sig, i klass med Anders Hj:s.

3. Mina favoritgenres i musik är klassisk musik, death metal och japansk fusionpop.

4. Mitt andranamn är inte Rolf, trots att jag envetet hävdat det i alla år.

5. Jag tycker att Final Fantasy serien är det närmaste mänskligheten kommit att skapa verkliga känslor på ett icke-naturligt sätt på så vis att det verkligen berör mig.

6. Jag brukar dissekera argument och tankar i det oändliga för att komma fram till slutsatser om hur saker är, vad folk egentligen säger och menar och vad jag tycker och tänker. Därför kan jag ibland vara otroligt långsam med att svara på tilltal och frågor, men det lönar sig.

2007-03-06T16:27:00.000-08:00

Powell-power

Det är ju inte lockarna, men väl glasögonen...

Lite mera av den stil jag tänker mig henne i slash-sammanhang. Mycket nöje.

2007-03-06T15:50:00.000-08:00

Lennart Johansson tar oss alla med storm

Det handlar inte om den gamla fotbossbasen, utan som den nya serien "leende guldbruna ögon" som visas på SVT1, måndagar 20.00. Har man missat det så får man skylla sig själv. Serien är ett uppsving för svensk drama och en högst personlig favorit för mig. Jag gilar dessutom musiken, Lennarts röst (om än han kunde ta i lite mer) är fascinerande på något sätt. Det finns en sötma i rösten, som får mig att tänka mycket på gamle Anders (the golden voice)... de delar dessutom vissa karaktärsdrag i sin obotliga optimism och en air av oskuldsfull kämparglöd. Det är sådant som gör mig glad.

Köp skivan på CDON, se programmet på SVT:s webbtv och njut.

---

Bäst just nu:

1. Allt med Lennartz...
http://www.myspace.com/lennartzmusik

2. Främling, Magnus Carlsson & Rickard Engfors.
http://www.youtube.com/watch?v=e8HT9eYdWu4

3. Värsta schlagern, Linda Bengtzing & Markoolio (hur ser mannen ut egentligen!!! Titta på honom under verserna. För övrigt tycker jag särskilt mycket om Björn Kjellman parodin i videon. Högklassigt).
http://www.youtube.com/watch?v=2XDPkS3n8Mo

4. Missmatch... något uthånade i MF för sin drop dead, men likheterna, om än i mycket mild ton med det gamla kultbandet "Republica" gör att jag bara måste gilla låten.
http://www.youtube.com/watch?v=Nm7F9Lq8ujk

"Republicas" drop dead gorgeous coming up:
http://www.youtube.com/watch?v=WlcDwxSa8g0

5. Caroline af Ugglas... the goblin is here to stay.
http://www.youtube.com/watch?v=c6uFfbxn0fw

2007-03-03T15:08:00.000-08:00

Hermione Granger/Pansy Parkinson del 2

...in the making.

Jag har funderat en stund och kommit fram till att publicera denna slash på tre delar i bloggen är en ypperlig idé. Vad ska man annars ha sin blogg till, än för att roa sig med sina egna tankar och händelser. Så till er eventuella som läser, blogginläggen med slash innehåll kommer att vara NC-17, i sina bästa stunder. Det får ni leva med.

En av de stora frågorna så här i processen av att skriva slashen är huruvida Pansy är blond eller svarthårig. Jag är en så pass usel läsare av HP-böckerna (det var ett år sedan) att jag inte minns. Har alltid tagit för givet att hon är mörk, men en del fanart har gjort mig förvillad. Har jag kommit på något namn, ja det har jag. Den heter tills vidare "wet fingers". Jag tänkte bygga på konflikt och kan redan nu lämna en del varningar ang. slashen: same-sex pairing, AU, angst (nödvändigt eftersom de från början inte gillar varandra... och ja, ni får läsa själva).

---

That's it folks!

---

När vi nu ändå är inne på ämnet, så här har vi mina topp 5 KF önske slash-pairings.

---

1. Colleen Powell (med det lockiga håret och glasögonen) & Rosemary Kaye

Den här har jag en hel scen framför mig om hur det skulle gå till.

2. Joan Ferguson & Tracey Belman

Allt man får är en teaser.... *argh* vi vill ha mer.
---

3. Bobbie Mitchell & Paddy Lawson

AU så det stänker, men man kan ju bara tänka sig...

---

4. Jim Fletcher & Rodney Adams

När vi ändå är inne på AU... skulle inte detta vara den optimala kombinationen.?!

---

5. Joan Ferguson & Terrie Malone

Man vill se något, något mer och intimt.

---

Och sedan finns det en hel del spänning mellan Wendy Glover och Lisa Mullins, men de tar sig inte in på topp 5.

2007-03-03T14:48:00.000-08:00

Andra... förlåt, sista chansen.

Så var det läge att avsluta deltävlingarna med ett maraton nummer av andra chansen. Två gånger fick de gå upp och göra sina låtar. Konceptet var bra, de små "duellerna" var roande, jag gillade speciellt den första traditionella duellen mellan Elin och Jessica... men var det någon mer än jag som tyckte det var skumt med Elins rosa duellbyxor...

Jag vet att mamma inte uppskattar Luuk:s upptåg. Hon anser honom bara var "för mycket". Om man känner min mamma vet man vad det betyder.

Så vad tyckte jag om de som gick vidare? Ja att det var de två bästa bidragen som "vann" är det ingen tveksamhet om, även om jag inte gillar Sanna Nielsen som artist något vidare. Sonja däremot, sist hon var med kallade hon sig "Sonya"..., det var en ren fröjd att se henne gå vidare på bekostnad av den gamle avdankade. Jag får hoppas att Herr Uggla fattar piken och lägger av. Han kan sitta i soffan och mysa med sina miljoner utan att förpesta öronen på oss som vill ha lite kvalitativ musik. Tack.

Vad ska man säga annars... kvällens höjdpunkt var annars de intressanta, smått pikanta detaljerna om skådespelaren bakom Noeline Bourke (KF). Det är något man verkligen vill veta mer om. Annars tänker jag mest på karaktären Gustav i "Varuhuset" (hette det så?). Det borde vara mer av Gustav, en man som vet hur man för sig.

2007-03-02T06:45:00.000-08:00

Slash-time

Det var en fin tanke som slog mig igår... att en slash mellan Hermione och Pansy skulle kunna innehålla alla ingredienser som jag gillar. Dags att ta fram penna och papper med andra ord. Jag har redan allt i huvudet. Ska bli intressant... den stora frågan är bara om det gör sig bäst på engelska eller svenska.

Jag kanske ska förklara mig lite ang. pairingen. För mig är Hermione intressant i slashkretsar eftersom hon representerar den oskuldsfulle tjejen med attityd. Därigenom kan man använda henne inte enbart i seme-uke termer, vilket i det här fallet skulle bli ganska platt, utan hon kan vara den något mer maskulina-feminina personen som blir förförd, eller snarare som blir föremål för ett intresse som hon inte vet hur hon ska reagera på. Hennes känslor inför situaionen är inte definierade, inte heller är det en situation hon känner att hon behärskar. På så sätt kan man dels behålla hennes personlighet men samtidigt skapa en omstädighet där hon är sårbar. Det är intressant.
Pansy representerar Slytherin, motsatsen till det oskuldsfulla. För mig är hon en mer maskulin karaktär utan att tappa sin femininitet, dvs. tvärtom av min syn på H. Hon är inte lika väldefinierad i böckerna vilket gör att man lättare kan sväva ut utan att tappa allt för mycket av trovärdigheten.

I ytliga termer är P seme och H uke. På ett djupare plan blir det hela intressant eftersom H brottas med sina känslor inför det sexuella, inför relationer och saker som ligger bortom faktans värld. När någon, "tränger sig på" blir hennes världsbild skakad och hon har svårt att hålla ihop det hon vet, det hon känner och det som är okänt och osäkert. För P är situationen likvärdig i sin svårighet. Hon brottas med sin läggning (är det bara jag som uppfattar Slytherin som ett strängt heterosexuellt hus?), oförmågan att känna mjukare känslor inför det sexuella och gränsen mellan det manliga och kvinnliga beteendet utifrån sin egen situation och de förväntningar hon har på sig.

Ska jag kanske posta slashen på bloggen... hmm... får tänka på den.

Det blir en ganska rak och uppenbar slash utan något egentligt djup, eftersom ovanstående saker är ganska enkla, men med mycket fascinerande detaljer. Till exempel... [deleted by admin... :D]

Hur som helst... dags att skriva.

2007-02-28T14:00:00.000-08:00

Den första kryssningen aka topp 10.

Var på kryssning för första gången de senaste två dagarna tillsammans med Hanna, Erika, Jenz, Svärmor och Tjippen. En liten tripp från Sthlm till Åland och tillbaka. Tänkte dra några av de mest minnesvärda händelserna i en topp 10 lista, dock inte rankad.

1. 3 förolämpningar och 1 överraskning, pre och post resan.

Mina fördomar om white-trash statusen på Ålandsfärjorna blev till viss mån besannad i och med att vi redan innan påstigningen på båten råkade ut för hela 3 förolämpningar. Den förste av vår (o)sympatiske busschaufför Greger som med sitt väna sätt behandlade oss som mindre vetande personer och tydligt deklarerade att om man inte hade bältet på så blev det böter, minst 1500 kronor! Sedan var han stenhård på toalettreglerna som han pratade länge och väl om. Vad ska man säga om det. Överraskningen var iaf chauffören på resan hem mot Västerås, som var trevlig och tog hand om samma information utan att vara minsta spydig. Förolämpning nr. 2 var på fiket innan man gick på båten. Dels var det ohyggligt dyrt... dels var det trångt och fult. Sedan kom den (lika fule) servitrisen och hävdade bestämt gång på gång att medhavda drickor, det fick man inte dricka här inte. Hon gav sig inte heller utan fortsatte att torka samma bord flera gånger medan hon mal på...
Den sista förolämpningen var att precis när man skulle borde skeppet så började det lukta skit, precis en sån där stark odör som man mår illa av. Det var vad man fick för att man skulle åka båt.

2. Båten i sig själv.
En blandning mellan ett Scandic-hotell och en båt, om man ska gå efter känslan. Eftersom jag aldrig satt min fot på en kryssare av denna kaliber så visste jag inte vad jag hade att vänta mig, men nog var den lite liten, eller var det jag som hade fördomar? Hur som helst, en helt ok upplevelse.

3. Disko plus mogendans.
Club7even hade både karaoke och lite senare discodans. Musiken, talangerna och alkoholen flödade, liksom ålderna på deltagarna. Jag spenferade en ganska stor del av tiden vid rökmaskinen på discot, som även inhyste 2 bråk, varav i ett figurerade den kanske argaste tjejen jag sett, som skrek "backa" till alla som kom inom 3 meter, oavsett om de var inblandade i bråket eller inte. Och, ja, folk backade. Förresten höll jag själv på att starta ett bråk genom att jag råkade trampa sönder någons handväska som stod på golvet eftersom jag både druckit och inte såg mig för på vägen ut från diskot. Ett skrik blev följden och jag fick snabba mig bort medan Jenz tog min rygg ifall det skulle bli gruff.

Den andra klubben hyste dansband och en chanserad man vid namn Tage Presley, som föste ur sig gamla Elvis hits. Dels gillar jag sådan här typ av dans, jag kan sitta länge med en torr äppelcider och kolla in paren som dansar och lyssna på musiken. Däremot kan jag inte dans, så man kan inte bjuda upp, vilket är synd eftersom jag gillar att dansa.

4. Janne "loffe" och Ulf.
Ulf Elfving talk show hosts Janne Loffe Carlsson. Vad ska man säga... Janne och Ulf åt middag på den syraste restaurangen, blev klämda på av fruntimmer i alla åldrar och agerade som om de var på sin sista sving-resa. Jag missade (med flit) denna talk show, men man kanske borde ha gått? Kul(?) att sen en "kändis" på nära håll eller, nja, ljummet snarare.

5. TaxFree.
Sprit, godis, parfym och allehanda saker till billiga priser. TaxFree är alltid kul, speciellt som man alltid hittar en massa och att den finska killen med det lilla skägget som stod och var sprit ansvarig hade ploppat fram lite titt som tätt hela resan i olika situationer.

6. Hytt-nöje och "karlen i hytten".
Det övriga sällskapet i hytten betackade sig för pärsen och tog det lungt i hytten, duschade och hade det trevligt på en stillsammare vis. Man kanske borde inse att discodagarna är över? Här avhandlades allt från Carl Bildt citat, hans blogg, till tillrop om grannarnas alkohol vanor och tjuvlyssningar om kvinnor som inte kom in i hytten och farbröder som skrattade något helt otroligt fult, upprepande så man inte kunde slappna av i sin bris.
BTw, appropå farbröder, i hissen som var full trängde det sig två farbröder in... men hissen ville inte gå eftersom gubbarna var i hissen och magarna hängde utanför. Så kan det gå.

7. Frukosten.
Otroligt god frukost, speciellt som den liknade den engelska man blivit van vid på resor och båten lade precis ut från Mariehamn... underbar upplevelse.

8. Att titta ut genom ett fönster och se den svenska kusten sakta glida förbi.
'Nuff said.

9. Sportlovet... vad hände med trashen?
White trash tanterna och Lasse Kongo-gubbarna var utbytta mot barn, som verkligen var över allt. Det kanske var fel dag att åka...

10. Sista gången jag sket? Ja det var i Finland.
Blir man extra dålig i mangen på Ålandsbåten? Ja, iaf jag. Herregud så många gånger man fick springa på toaletten. Phew...

2007-02-25T16:23:00.000-08:00

Midnattspoesi med John Holm, en av Sveriges bättre textförfattare.

I natt svävar änglar vid din sängkant

och snart knackar någon på din dörr

men ändå tycks du ha det ganska ensamt

din tid är slut men allt är som sig börj

ag hoppas dock du inte känner ängslan

inför den färd till fjärran horisont

somt är ledsamt somt är glatt i livet

din skjorta ren som snö, men är sin själ, lika vit?

Jag sitter här i nattens sena timme

jag tror ej att jag är till större tröst

jag sköter en maskin som sprutar ånga

den skänker lindring åt ditt tomma bröst

jag undrar om du sover eller tänker

och om du tänker vad du tänker på

din matta blick som söker morgonljuset

för med sin ungdomsglans och din hy är den grå

Jag hoppas att du skådat stora vatten

och att det i livets minnen mist sin färg

jag ser din ande flyga ut i natten

ut från ett enskilt rum på Sabbatsberg

jag sitter hopplöst, hjälplöst vid din sida

men känner tjusningen som döden har

ett paradis där ingen människa lider

Jag är ej rädd att följa men min ungdom

får mig att bli kvar

2007-02-24T13:39:00.000-08:00

Christer Mörkman Vs Christer Björkman

Två saker har hänt idag. Det första är att melodifestivalen har avslutat sin fjärde och sista delfinal. Efter att ha hört samtliga 32 bidrag så är jag fortfarande fast förankrad i att Anna Book har den bästa låten, trots påhittade ord, trots att den inte ens är någon höjdare (jag menar, 3,5 poäng...) och det är ganska uselt. Vart har schlager-Sverige tagit vägen? Nåväl, innan vi går in på den andra saken som hänt, låt oss titta lite närmare på bidragen i kvällens deltävling:

1. Magnus Uggla, för kung och fosterland. Det fortsätter att komma riktiga skitlåtar. Det här har man tyvärr hört förut och Uggla borde ha lagt ner för 30 år sedan. Jag kan bara instämma med det öde ett sms vandrade in under låten och tillskrev honom. För allas skull så skriver jag det inte.
Poäng: 0/5

2. Emilé Azar, vi hade nåt. Den sminkade dockan från Norrland. Musiken är småtrevlig, inget man lägger på hjärnan men inte direkt usel. Men hur ser han ut, hur sjunger han och varför får han inte text och musik, sång och rytm att passa ihop? Jag är mer än någonsin övertygad om att det är dags att skapa ett eget bidrag, i euro-disco klass med influenser från animen Boogiepop Phantom... vad min grupp skulle heta, jo Miss Black and Princess White.
Betyg: 1/5

3. Sanna Nielsen, vågar du, vågar jag. Fredrik Kempe åter igen, och nu med en bättre låt än Cara mia som vann senast. Sannas kläder är ett plus, och låten svänger i brist på bättre bidrag.
Betyg: 2/5

4. Caroline af Ugglas, tror på dig. Nu börjar det likna något. Tillsammans med Anna B och The Ark årets bästa låt. Caroline ser otroligt fulsnygg ut... vad är det för leenden som hon avfyrar, hur går hon (ok, hon är gravid, men hur använder hon det?), gluggen, håret(!), rösten och varför ser hon ut som en illmarig goblin. Men precis allting funkar och hon är både cool, karismatisk, (ful)snygg och allt som man ska vara för att vara på topp här.
Betyg: 3/5

5. After Dark, (åh) när ni tar saken i egna händer. Årets töntigaste låt och mest patetiska text. Att de olika kändisarna "hjälper" till gör bara saken värre. Den är inte ens trallvänlig. Årets sämste låt tillsammans med Uno och Irma. Gaaah.
Betyg: -1/5

6. Sarah Dawn Finer, i remember love. Varför gör hon en ballad!!! Den är helt otroligt vacker (lär dig något här, skolfröken!), hon ser underbar ut och vilken röst... tyvärr tycker jag bättre om disco än ballader och jag är av den åsikten att Sarahs röst kommer bättre till sin potential om hon poppar upp sig. Men kvällens klart nät bästa låt. Yowza, yowza, yowza.
Betyg: 2,5/5

7. Verona, la musica. Bailando åter igen, fast sämre låt, ingen rosa peruk och inte den där näsan. Bailando tjejen var iaf fulsnygg medans den här ser ut som en manisk 17-åring som dessutom sjunger på italienska. En utfyllnad vi kunde varit utan.
Betyg: 0/5

8. Andreas Johnson, a little bit of love. Andreas gör samma sak som förra året. Ställer upp med en låt som tillhör en kategori som jag inte kan bedömma och som inte gör mig något alls, varken uppåt eller nedåt. Kan man ens betygsätta något sådant... Ingen höjdare iaf.
Betyg: 1/5

---Åter igen, Luuk är utomordentligt rolig som programledare och jag vill verkligen att programmet "Lordi Lordi" ska sändas. Aaaaaaaaaaaaaaaaaah.

---Sak nummer 2 som var dagens... bortsett från att jag varit elak hela dagen och mått bistert. Det är inte bra, men man får väl göra så gott man kan.

Följande sak är bara begriplig och intressant om man vet 1) hur min mor och far interagerar och 2) om man vet hur min far blir efter en öl...

(Hann och min syster fabulerar i huruvida det heter "kusinbarn" eller om det har ett "eget" namn)

Pappa (dricker en öl): Jo men, om två kusiner får barn då blir det ju en sådan där... syssling. Eller pyssling.

Mamma: Är det en starköl det där?

P.S Mormor fyllde år, men inte orkar man blogga om det.
P.S 2. Torbjörn är och förblir en unikum i släkten. Jag säger bara det.

2007-02-19T11:55:00.000-08:00

Den svenska tanten är död

Ända sedan Fucking Åmål så har jag fascinerats av svenska filmer där kvinnor som tidigare haft en rätt obeftinlig sexualitet "upptäcker" hur allt funkar i en scen... men nu på senaste så har de kommit väldigt tätt. Först i "Linas kvällsbok" och nu senast i "Heartbreak Hotel"... vad säger man om det...

2007-02-19T11:52:00.000-08:00

BUZZ-O-RAMA

Efter lördagens MF så befann vi oss alla (iaf alla relevanta MF-freaks i krokarna) hemma hos Fr. N för lite stillsamt hålligång. Detta innebar gamla hederliga Eurovisionlåtar varav en hel del var väldigt relevanta. Det visade sig att jag inte riktigt hade samma smak som den övriga ensemblen, men vad kan man förvänta sig. Vi har en liten teori om att min "udda" musiksmak beror på min tondövhet... det är nog en hel del folk som skulle finna den förklaringen ytterst förklarande, om ni förstår mig korrekt.

Kvällens bästa bidrag (bortsett från Nina och Esthers dans, som fick dem att se vuxna ut) var helt klart "Making your mind up" med den gamla brittiska popgruppen Bucks Fizz. För mig var det en otrolig upplevelse. Får man verkligen se ut på det där sättet? Låten så otroligt bra, men stjärtarna, könen, byxorna, hur har de klätt sig och dansen, dansen... Men som totalupplevelse är det precis lika bra som Tom Petty och skjortan med rymden på (glöm inte leendet!) vilket betyder att det funkar.

En mycket trevlig kväll.

Så till kvällens bidrag i MF...

1. Måns Zelmerlöf - CARA MIA
Den sliskige gick vidare, med en låt som var direkt kass. Behöver man ens säga något...
Betyg: 1/5

2. MissMatch - DROP DEAD
Kvällens töntigaste text med ett sound direkt rippad av Republica. Ska man bli glad över att den gamla gruppen är värd att rippa ifrån eller att de misshandlar soundet såhär? Vart är musiksverige på väg... men ok, bara för att de är lika Republica (som är ett par snäpp hårdare) så...
Betyg: 1/5

3. Magnus Carlsson - ??? (kommer inte ihåg vad den hette)
Feat. Elton John och Michael Jackson, eller snarare ripp av dem. Magnus lyckas se yngre ut för varje år, men låten var hans hittills bästa. Kanske inte min stil, men klart bättre än Idol-falangen.
Betyg: 1/5

4. The Attic feat. Therese - THE ARRIVAL
Helt okej. Musiken är sådär, texten slentrian och verserna är sömniga, men när refrängen kommer så uppvägs nästan allt detta av Tessans förmåga att väsa fram orden på ett mycket spännande sätt. Men bara nästan.
Betyg: 2/5

5. Shaida - BLA BLA BLA.
Multikulti bidrag som inte ens berörde utanför sin kontext... jag döpte om gruppen, men jag kanske inte får skriva till vad?
Betyg: 0/5

6. Sebastian - DEN VANLIGA TRÅKIGA SÅNGEN
Kvällens näst efter Shaida tråkigaste och mest intetsägande bidrag. Å andra sidan har jag aldrig tittat på Idol eller uppskattat hans musik. Tonårsgenerationens röst gjorde sig hörd. Tyvärr.
Betyg: 0/5

7. Sonja Aldén - FÖR ATT DU FINNS.
En ballad som är bra! Jag gillar Sonja (eller Sonya, som hon kallade sig förra året) och spelar hennes lå¨t Etymon flitigt i min Ipod. Den är för mig synonym med en speciell scen i Final Fantasy 4 (2 här i väst) där Edward (en av karaktärerna) som är en vek och nervsjuk man får sin älskade, föräldrar och sitt kungarike utplånat framför ögonen och en bit senare i spelet så hållar han på att dö när anden av hans älskade uppenbarar sig som en skyddande kraft omkring honom och när han ser henne så finner han styrkan att fullfölja sin plikt som härskare över sitt folk och bekämpa ondskan... larvigt, tja, men sorligt.
Kvällens ballad har både stämning, tempo, känsla och en helt ok text. Sonja kan det här med att överraska.
Betyg: 3/5

8. Nanne - JAG MÅSTE KYSSA DIG.
Kvällens andra Republica-sound. Inte alls lika bra som "håll om mig" och jag gillar inte prat-låtar med trum/bas rytm utan tempo. Fortfarande är Anna Book bäst... Nanne såg dock bättre ut än vanligt, jag kanske får hålla med Jenz om hans kvinnor och vin snack denna enda gång och hon var söt i turkosa. Kudos till Nanne och Pling som försöker upprepa något som nästan funkade sist, men det blir ganska platt.
Betyg: 2/5

2007-02-04T01:09:00.000-08:00

Melodifestivalen del 1.

Som Jan Berglin en gång framförde: försök att stoppa inbrott tar lätt fram det naturligt låga hos människan. Själv finner jag att Melodifestivalen gör det samma.

Rätt låt vann. För en gångs skull. Jag gillar Anna Book och hennes sätt att prata om sig själv i tredje person. Vi tar en snabbis genom låtarna:

1. MONEY, Elin Lanto. Jag har aldrig gillat Elins musik men den här var helt ok. Inspirerad av Paris Hilton eller :) ? Något som slog mig var att skaparen av låten blev presenterad som Stikkan Anderssons son, kul att ha det som enda epitet.
Betyg: 2,5/5

2. ANYTHING BUT YOU, Andersson & Gibson. Simon & Garfunkel inspirerat skräp. Jag tycker klassiskt illa om helylle-grabben Stefan Andersson och när han dammar av något sådant här får han finna sig i låga betyg. Jag har å andra sidan aldrig gillat S&G heller...
Betyg: 1/5

3. SAMBA SAMBERO, Anna Book. Nu börjar det likna något. Anna är hur cool som helst och jag älskar när lite rundare personer INTE klär sig i tält. Svart korsett, helläckert. Fart och fläkt hela låten igenom, precis det tempo som jag associerar med en riktigt bra moderna schlagerlåt. Dock inte full pott eftersom A) vad är det för refräng? Urlöjlig och jag ogillar påhittade ord samt B) rösten och musiken håller inte alltid sams, det låter bitvis mer som om hon sjunger med musiken i bakgrunden än att hon sjunger till musiken. Kvällens bästa låt.
Betyg: 3,5/5

4. CLUBBIN, Addis Black Widdow. Ok, det är coolt med lite club-house, men då ska man nog kunna sjunga också. Ganska ok låt, men totalt malplacerad här. Poäng för brudklänningen och dock-ansikts inramningen på den kvinnliga sångerskan. Minus för i princip allt annat.
Betyg: 1,5/5

5. MOVE, Andreas Lundstedt. Nja, här är det mycket dubbla känslor. Beat disco som står still. Funkar teoretiskt men det kommer aldrig igång och då är det inte schlager. Sen undrar jag om det där breda leendet verkligen passar till den outfiten och den typen av musik?
Betyg: 1,5/5

6. JAG TROR PÅ MÄNNISKAN, Tommy Nilsson. Kvällens kanske sämsta låt överraskar alla genom att gå till final. Tacka alla utan musiksmak för det. Jag har många klagomål. 1. Vad är det för titel, det går ju inte att ta låten på allvar. 2. Varför låter den som precis alla andra låtar han gjort på senaste tiden. 3. Varför ser han ut som Runar i sitt blonderade hår? Efter ett tag började vi fundera på om han inte sjung om Runar, att det var han som han trodde på och att han kan och vill... med tanke på den otroligt fula sex-låten som han gjort till MB så kan man inte ta mannen på allvar.
Betyg: 0/5

7. HYPNOTIZED, Sofia. Äntligen lite fart. De första tonerna verkar lovande, men sen inser man att det är en sound-rip-off från (H)Elena Paparitzou (hur stavas det eg?) och att det bara är gammal skåpmat. Klänningen är gräslig och hon bär varken upp låten, scenen eller dräkten. En klar miss.
Betyg: 2/5

8. GOD MORGON, Una och Irma. Får man ge minuspoäng? Låten som fick mig att behöva gå på toaletten. Detta måste vara det sämsta jag hört i hela mitt liv, schlagermässigt. Hur kan de välja ut denna låt när de får in så många bidrag, alt. om detta är ett av de bättre, hur ser bidragen ut generellt? Minus för titelnamnet, minus för musik och text, minus för artisterna, minus för Unos glasögon och minus för allt annat. Argh!
Betyg: -1/5

-Fin- See you next week.

P.S Luuk är och förblir otroligt rolig. Helt klart en fullträff (även om en del pausnr. var kassa så höll han toppform. Yeah)

2007-02-01T22:46:00.000-08:00

Kvinnofängelset mega box!

Är det inte smått bittert att gigantboxen (179 dvd:s) enbart kommer att säljas i Australien och at samtliga leverantörer vägrar skicka den över haven på grund av dess storlek och vikt. Speciellt dyr var den ju inte heller, ca 8000 kronor. Men inte tänker jag åka till AUS bara för att köpa den där... Surt.

*Släpp boxen i England* Då kan man iaf komma över den.

Man får köpa småboxarna istället, med ca 16 avsnitt per box. Det är tänkt att de skall släppas en i månaden och så i september kommer megaboxen.

*insert KF theme song*

2006-12-26T14:59:00.000-08:00

Nyttan av en blogg alt. vikten av en journal samt tanken om den fria viljan.

För ett tag sedan argumenterade jag för avskaffandet av bloggandet på grunden att det var irrelevant för en person som är privat att dela med sig av tidsfördriv till andra utan en djupare mening. Nu har jag emellertid kommit till en något nyanserad tanke, nämligen att bloggen kan användas som en journal över intressanta tankar mer för personligt bruk än som underhållning för andra. Det första journalinlägget är något som fascinerar mig, nämligen frågan om hurvida den fria viljan existerar eller inte.

Först måste vi klara upp några grundläggande saker. Den första av dessa är att diskussionen inte tar hänsyn till religiösa åsikter om den fria viljan kontra ödet, inte heller rena övertygelser av ödet utan argument för detta, något som jag finner svårt att argumentera för... om någon har sådana argument vore det dock intressant att ta del av...

Den fria viljan bygger på individens frihet till tanke och handling, ett närliggande koncept som i den existensiella filosofin, något som jag bygger min bas av tankekedjor kring. Kärnan i den existensiella filosofin (Sartre) bygger på ensamheten, ångesten och valet. Triangeln fungerar som sådant att människans ansvar för sitt eget liv gör att hon känner sig ensam, något som leder till ångest och för att hantera sin ångest gör hon val. När man gör ett val så tar man ansvar för sitt liv, eller iaf för situationen genom valet i sig, vilket startar om cirkeln. Sartre argumenterar framgångsrikt för denna livsåskådnings positiva livssyn i sin novell "existensialismen är en humanism"... läs den!

Det fria valet är således en produkt av människans egna ansvar. Det fria valet är av sådan art eftersom alla människor är i alla situationer fria att göra val, oavsett hur dessa val ser ut så är man ständigt i ansvar för sitt val, sin situation. Kortfattat innebär det att man har det hela ansvaret för allt man gör och att det inte finns någon anledning att inte ta ansvar. Det fria valet blir människans mest grundläggande karaktärsdrag.

Andra intressant filosofer i den existensiella skolan är Martin Heidegger, Simon de Beauvoir och fenomenologen Edmund Husserl.

Återkommer med argument för den fria viljans icke-existens.

2006-11-21T17:27:00.000-08:00

Injoke Warhammer.

Ge de här killarna en chans. Usla på att filma och manus är verkligen dåligt, men charmen är oslagbar, liksom alla injokes.

http://www.aktaagning.theroyalguard.net/

2006-11-20T16:20:00.000-08:00

Min släkt + Torbjörn

För X antal dagar sedan, kanske någon vecka, fyllde min morfar 70 nånting plus. Kanske 75... jag håller ingen större koll, vilket i sig är en förolämpning, eftersom jag är en stenbock. Nog sagt.

Den här... bjudningen, var inte som släktträffar vanligtvis är. Inte i min släkt, som fungerar efter ett par enkla regler, som dock följs slaviskt och utan undantag. Reglerna är följande:

1. Man träffas bara och då menar jag BARA på födelsedagar. Kanske emellanåt nån jul. Aldrig annars. så har det varit sedan tidigat 80-tal då morfars bröder började dö... innan dess träffades släkten sporadiskt under sommaren i morfar och mormors stuga för att hugga ved, bygga utedass och måla om taket.

2. Man pratar bara om vädret. Det finns allrså ingen egentlig kommunikation mellan människorna i min släkt. Det beror på flera saker.

Den första och största orsaken är att man inte träffas. Den andra är att det alltid är en massa konflikter mellan moster A och kusin B. Delas släkten i två läger. Sen är morfar gammal, drar en massa skämt som lätt skulle passa in i Åsa-Nisse eller liknande. Gärna flera gånger om, gärna om och om igen. Eller så kommer han med något opassande och snuskigt, om negresser med stora bröst eller liknande. Han har varit utomlands en gång, då tittade han på en hel del "nakna svarta fruntimmer" som han själv uttryckte det.

Tillbaka till kalaset. Jag gör en topp 10 lista av det.

På plats nr 10: När det är dags att sjunga tar jag över ledningen av släkten och får alla att stämma upp i en mörkröstad Jussi Björling-kör. Det är vackert.

På plats nr 9: Efter sången är det dags att skåla. Mormor håller tal, morfar sitter och ler i finfåtöljen och ALLA drar en snapsvisa var. Jag tar den gamla klassiska finska visan: "Nu!"... en visa som jag hör andra sjunga flera gånger under kvällen.

På plats nr 8: Jag var stor nog att dricka kasse-likör till maten. Jag fick öl, vin, champagne, likör och i princip allt jag ville. Faktum är att jag blev berusad... och när jag frågade min syster om jag uppförde mig bra sa hon: nej. när jag frågade mamma sa hon: ja.

På plats nr 7: Min syster och Kusin Camilla lovade att prata om alla gamla minnen av mig som "lekfarbror" när de var små... ångest över den hysteriska och något maniska figuren "Jos" och framför allt den sadistiska handdockan "Kungen"...

På plats nr 6: Mamma drack vin, mer vin och det var både rött vitt och likör. Hon började skratta åt allt möjligt. Alla som vet hur min mor är vet om hennes högst karakteristiska skratt. Hon insisterade på att pappa skulle ta en öl... "Vi kan ju lämna bilen gå hem..."

På plats nr 5: Mina små kusiner Linn och Linus. Såg Linn för första gången någonsin... hon var liten, blond och satt i barnstolen och åt smörgås. Linus såg ut som mig när jag var liten. Han diskade en del med... det gjorde jag också i den ålderna. Samma finkläder.

På plats nr 4: morfars bröder... Per och Gunnar. Bättre orginal finns inte. Gamla stötar när de är som bäst... speciellt deras skumma sätt att tolka allt precis som de vill ha det. 'Nuff said.

På plats nr 3: Första släktkalaset där jag insåg att mina kusiner var ganska stora. Jag har aldrig brytt mig om dem förut. Högstadietjejer... Rött hår, teater och svart goth stil med pesudo-svåra böcker. slår mig även att jag är den äldsta av barnbarnen, och den enda killen. All press på mig. Eller inte. Jag hör ju aldrig av mig. Det måste vara Camilla som är det "stora hoppet" för släkten.

På plats nr 2: Torbjörn. Mannen är helt otrolig. Den rösten, man undrar om han har talfel eller om han verkligen låter sådär...? Hans konstiga 30-tals attityder gentemot flickor och uppfostran. Att han raggade upp moster Lena i dörren på väg ut från krogen. Hans konstiga sätt att kalla sig själv Tobbe när han vill verka ung. Han säljer bultar... Han pratar BARA om sig själv och sina resor, sina tankar och sina datorer och tekniska saker. Bästa minnet av Torbjörn den här kvällen... när alla står i hallen och ska säga adjö sätter han sig i soffan och lägger armen om Amir och inleder med "Hej, vi har ju inte pratat på ett tag..." Alla vet redan EXAKT vad det innebär.

På plats nr 1: Jag utmanade Torbjörn på en karaoketävling och han tackade ja! I prispotten en flaska konjak. Dags att börja träna min röst...

2006-10-30T14:06:00.000-08:00

Mamma tycker (del 1)

Min kära mor har en tendens att ibland överraska en med sina skarpa men ändå otydliga kommentarer om saker som i hennes ögon är högst tveksamma, något oklara och fruktansvärt intressanta ur en skvallersynpunkt. Mer eller mindre trevligt så lyckas hon genom detta trampa på ett par av mina tår, inte så det ömmar utan snarare så att man undrar vad hon egentligen vet om mig och om hon gör någon skillnad. Det bästa exemplet är hämtat från ett par veckor tillbaka:

Mamma arbetar som delägare i ett företag. Hon tycker att varje år ska de anställda, ungefär 30 stycken, få en julklapp. En hedersvärd tanke. Hon har sin favoritförsäljare, hon har citat: "handlat av honom i flera år"... det ska visa sig att det rör sig om 2 år när man granskar lite närmare. Innan dess var det Skultuna Messingsbruk som gällde.

Den här mannen är chef för ett företag som levererar kontorsmaterial. Och julklappar tydligen. En dag tycker mamma att det är dags att åka dit och kolla läget. Affären ligger på Bäckby... mamma tycker inte om den stadsdelen. Västeråsare kan historien om västra och östra delen av staden...

Mannen i fråga har ett litet skägg, ett par trötta ögon och en kofta. Han verkar hur vanlig som helst. Men mamma är reserverad... hon tar lite tafatt i handen på honom och bokar en tid som de kan träffas för att se på julklappar... de har ju inte kommit in i butiken ännu.

I bilden på väg hem kläcker hon ur sig den egentliga orsaken att jag skulle följa med... nämligen för att kunna konsultera mig om jag inte tyckte att han var lite skum... skum, på vilket sätt? Jo han är ju så kvinnlig till sättet... (hans något feminina stil och hållning) verkar intresserad av mode (det kan hon utläsa genom att se till hans kläder) och hon tycker sig ha hört något om att han gillar inredning. Tre argument till att han är tveksam...

Så kommer det...

Mamma: "Var han inte lite fjollig?"
Jag: "Jo..."
Mamma: "Man vet ju hur de är när det gäller sånt där"
Jag: "Gillar du inte fjollor mamma... för det är väl de som du menar?"
Mamma: "Ja... lite skumma är de i alla fall" (börjar skratta)
Mamma: "Han verkar ju så intresserad av mode och design"
Jag: "Har du tänkt på att det är precis vad mina intressen går ut på... är jag också en fjolla då?"
Mamma: "Nej..." (tänker efter)
Mamma: "Du är ju så duktig..."

WTF? Var kom det där ifrån... jag väntade på argumentet, men där var det... rätt och slätt. Vad ska man svara på det?

2006-10-04T12:01:00.000-07:00

Att bli överraskad av en förolämpning (x7)!

Att flytta till en större lägenhet, att flytta ihop med den person man vill gifta sig med och uppfostra barn ihop med känns som ett stort glädjesteg, något som får en att sväva iväg i euforiska tankar… något som även öppnar dörren till en för mig hittills okänd värld. En värld av överraskningar, stereotyper och framförallt, förolämpningar av min person genom förutsättningar av vem jag är och vad jag vill. Så här ligger det till!

Dag 1.
Sitter och myser i soffan. Hanna och jag hade en vanlig men ändå spännande kväll. Jag var helt inställd på det goda i livet när telefonen ringer. Telefonen ringer aldrig, verkligen aldrig, kanske mest för att vi inte delat ut numret till alla och envar (i mitt fall mest beroende på en farbror som alltid ringer fel och söker den där j-a Bygde! Klart man tröttnar på telefonen) så jag blir lite paff.

Hanna svarar.

Efter en stund ber hon mig komma ut i köket. Det är tydligen till mig. Jag undrar vem det är men hon rycker bara på axlarna.

- Hallå…
- Jo hej, jag heter xxx. Är det Joakim jag pratar med?
- Ja…
- Jo jag ringer från tidningen FHM, tänkte att jag skulle sälja en prenumeration till dig.
- Jaha…
- Känner du till tidningen FHM?
- Nej.
- Men du känner väl till tidningar som Slitz?
- Jo…
- Vad tycker du om dem?
- Det ät nog inget för mig.
- Jaha. På det viset, ja då kanske det är bäst att jag tackar för mig.

Här kommer alltså sanningen, slagen i mitt ansikte som en handske. Jag är först förbryllad, sedan irriterad, sedan inser jag att jag, och vi, blivit grovt förolämpade.

Personen i telefonen ville inte prata med Hanna, utan med ”karln” i huset. Hade han tänkt att han skulle vända sig direkt till mig som MAN med sin tidning… att jag skulle köpa den och sitta och flukta vid fikabordet innan jag gick till jobbet. Tänk om Hanna var intresserad, det gav han blanka f-n i. Dessutom tror han att jag är intresserad på grund av mitt kön allena, det var det som var det viktiga i telefonförsäljarens tankebana. Min manlighet blir absolut sårad.

Inom loppet av några dagar har de ringt två gånger till, varje gång har Hanna fått snäsa av dem. Fräcka typer, jag inser verkligen inte fördelen med en hemtelefon när det direkt roffar åt sig av nya telefonnummer och börjar sin terror.

Dag något senare…
Idag har jag fått ett brev. Det kommer från en postorderfirma med kosmetikavaror. Det är ett reklambrev riktat till mig, konsumenten och personen. Det lyckas med något som väldigt få lyckats med tidigare, nämligen att genom en A4 text förolämpa min person 6 gånger!

Förolämpning 1. Titeln på brevet är ”Vacker i höst – skydda dig mot kylan nu!” Jättekul, speciellt för mig som just haft 2!!!! Lunginflammationer, gjort lungröntgen och stått ut med att min rysktalande, eller i alla fall brytande kraftigt på ryska, läkare Valerie tittat på mig med sina buskiga ögonbryn rynkade och proklamerat att ”det är ju inte bra”…

Förolämpning 2. På 7 paragrafer text lyckas de klämma in meningen ”hela 55% rabatt på ytterligare…” minst 14 gånger. Som om jag var efterbliven och inte kunde komma ihåg något så enkelt. Eller ätr det för att jag inte skall förväxla de olika procentsatserna, en gång är det 40%, en gång är det 55%, bara för att jag är en så speciell kund hos dem…

Förolämpning 3. Jag ska få en fleece-jacka om jag beställer nu. Det medföljer 2 prover på själva fleecetyget. Små blå bitar som är inplastade, så jag kan känna hur skönt de skrapar mot huden och hur varm jag skall bli inom min nya fina jacka. Bitarna är små som dåliga stjärtlappar, de raspar och varför har jag fått 2!!!!? Om jag tappar en eller, ska jag känna efter med båda händerna… eller är det för att jag är en idiot, de upprepar ju allt hundra gånger så varför inte upprepa den lilla tygbiten. För övrigt får man med en bild på en TJEJ som cyklar med fleece-jackan, den ser högst kvinnlig ut.

Förolämpning 4. Jag blir erbjuden 3 produkter, speciellt utvalda för just mig. ”Arnica Essentiel Återuppbyggande handcremé Natt”, för perfekt hy (39:-), Couleurs Nature Physionomiste Underlagscremé (99:-), Inositol Dagcremé mot Rynkor!!! Det är vad de tycker att jag är värd… dessutom ska jag få köpa den lilla kinesiskt inspirerade sminkväskan för 5:-, att ha mina saker i.

Förolämpning 5. Lite längre fram inser jag att de åter omnämner fleece-jackan. Nu hävdar de att den är utmärkt till alla aktiviteter i höst, sedan ger de ett exempel på vad de tycker att jag borde ägna mig åt, sköna promenader i höstlöven, både i stan och i naturen. Det känns underbart att de tänker på min hälsa i och med promenader, och att jag skall känna mig varm, känna mig trygg i min fleece-jacka, och så hävdar de att den är höstens snyggaste. Tänk vad väl de känner mig.

Förolämpning 6. Den grövsta. Brevet avslutas med följande citat:
”Överraskar du Honom med exotiskt doftande Hoggar (Hagger, för oss som läst HP) Rakvatten”…
WTF? Det blir uppenbart att det här företaget antingen har a) gjort ett massutskick och skrivit dit mitt namn utan att ens tänka på könet, eller kanske skitit i det, vi kanske alla är ”speciella kunder” för dem… b) de tror att jag är homosexuell och dessutom ”kvinnan” i förhållandet. De tycker att jag skall ge Honom, stort H, en parfym. Namnet sen! De tror att jag är den fjolliga bögen som har bilden av den stora kärleken framför mig. Eller är det här bilden av den kund som de tror att jag är… eller är det så att de har pratat med tidningsförsäljarna som ringde och som fick nobben, har de kanske sagt att jag inte var intresserad av FHM och Slitz, då måste jag ju vara bög… klokt tänkt.

Oh… glömde jag nämna, jag får såklart 50% på mitt Hoggar Rakvatten om jag beställer genast.